Det började på en skördetröska på ett kornfält i Rasbo utanför Uppsala, det som skulle bli ett yrkesliv inom turism. Månadens medlem i maj är Mats Jansson. Det är kanske inte helt sant eftersom Mats, som en av tre bondsöner med föräldrar som pushade på läsande och studier, genom detta pushande hamnade på ett spår som ledde bort från ”leran”. Matematik kändes som det mest spännande, förutom ”en tjej i snickarbyxor och flätor” som behövde skjuts hem till radhuset. Med henne blev de ett par som efter snart 50 år fortfarande håller ihop. I början på nittiotalet kom så turismen in i hans liv genom Gotlands Turistförening. Numera ger boendet på Visborgsgatan utsikt över både havet och kryssingskajen, men fokus ligger allt mer på odling och barnbarn.
Så här skriver Mats själv:
Ett yrkesliv inom turism
I ungdomsåren, tidigt sjuttiotal, satt jag på en skördetröska på ett kornfält i Rasbo utanför Uppsala. En buss stannade och släppte ut lasten av japanska turister med kameror. Jag stannade tröskan för att flytta säden till kärran och gick ner för att prata med guiden, som klev ut i stubbåkern och berättade att gruppen var japaner på sin första resa i Europa. Jag fann mig omgiven av besökarnas ”Take photo?” och poserade glatt vid min gröna Claaströska. Långt senare lärde jag mig att jag varit med om ett 5-minutes-photo-op.
Men det var inte där som min yrkeskarriär startade. Vi var tre uppländska bondsöner, med föräldrar som pushade vårt läsande, våra studier och möjligheter att ta oss ut ur leran. Julen när jag var elva kom pappa hem med en skrivmaskin och en studiekurs i maskinskrivning. Jag var nog flitigast av oss tre och kunde fingersättning vid nyår, vilket jag haft nytta av sedan dess.
När det var dags för gymnasiet var det Uppsala som gällde med tre år på nya Celsiusskolan och naturvenskaplig linje. Valet av tredjespråk föll på ryska som kändes intressant och spännande då. Eller var det tjejen i snickarbyxor och flätor som var det viktigaste? I trean med nytt körkort och en Amazon combi visade det sig att hon ofta behövde skjuts hem till radhuset två kilometer bort. Mycket te och prat långt in på natten senare, så blev vi ett par och efter snart 50 år är vi fortfarande ett par.
Efter gymnasiet var det på den tiden obligatoriskt med värnplikt för oss unga män. Som landkrabba blev jag naturligtvis uttagen som signalist i flottan. Inryckning i Karlskrona där mitt livs enda migrän inträffade när vi skull göra nytt morseprov. I stället blev jag överflyttad till Marinens kockskola och ägnade åtta veckor till grunden i svensk husmanskost. Stationeringen blev på Minsveparen M66 Vållö, där jag tillsammans med Lasse fick ansvar för mathållningen för 24 personer, både officerare och manskap. En utmärkt skola för framtiden.
Tillbaka i Uppsala var det för min del matematiken som kändes mest spännande. Det var där jag började mina universitetsstudier. Efter ett år började jag fundera var jag skulle ha detta till och började fundera över livet. Medan jag funderade fanns en möjlighet att jobba som bussförare i Uppsala. ”Du får gratis busskort om du jobbar ett år”. En bra chans för en tjugotvååring som gärna körde buss och mötte människor. Jag minns fortfarande glädjen hos kunder som i julstressen klev på bussen och erbjöds en pepparkaka och fick ett God Jul på köpet.
Någonstans i busskörandet och politiskt intresse väcktes också tanken på samhällsplanering och arbete inom offentlig förvaltning. Det blev en fil kand-examen i samhällsgeografi följt av en master i ADB – administrativ databehandling som det hette på den tiden. Efter jobb i Stockholm och Östersund fick jag sedan en tjänst på kommunkansliets planeringsavdelning på Gotlands kommun.
Det blev sju år på Gotlands kommun med olika utredningar, projekt och ansvar för två Folk- och bostadsräkningar bland annat. I början på nittiotalet bytte jag arbetsgivare till Gotlands Turistförening som på den tiden var det som idag skulle kallas ett destinationsbolag. Föreningen hade kommunens uppdrag att utveckla och marknadsföra turismen på ön och drev bland annat Gotland City AB – ett försäljningskontor för Gotland. Jag var också projektledare för Gotland Convention Bureau, det projekt som skulle säkerställa att nya kongresshallen i Visby hade kunder när det invigdes 2007.
Mitt sista uppdrag på Gotlands Turistförening blev att lägga ner hela organisation där vissa delar togs över av Region Gotland. För egen del blev jag konsult och jobbade med destinationsutveckling runt om i Sverige från Jämtland-Härjedalen i norr till Karlskrona i söder. Ofta tillsammans med min kollega Annamari Torell. Det var spännande år som gav nya inblickar i besöksnäringen. 2015 Blev det åter ett karriärbyte när Region Gotland anställde mig som projektledare och strateg för besöksnäringsfrågor.
Greta och jag flyttade till Gotland med en tös och en stårsa. Sen har det också blivit två sårkar. Alla är nu vuxna men två finns åter på Gotland. Vi bor sedan mitten på 90-talet i ett hus på Visborgsgatan med utsikt över havet och kryssningskajen. Jag jobbar fortfarande en del, men fokus ligger mer på odling och barnbarn.
Publicerat 2023-05-01 av Jan Bjerkesjö