Det här var talet som Lars Andersson höll när Visby Rotaryklubb firade 70 år den 26 augusti 2023:
Året var 1953 och Visby skulle föräras en Rotaryklubb. Redan under 1952 hade diskussioner förts om huruvida intresse fanns för att bilda en Rotaryklubb i Visby. Intresseanmälningar hade skickats ut till 25 utvalda personer, män, varav ett minimum om 20 män ansågs nödvändigt för att bilda klubben. Starkt pådrivande var dåvarande guvernören i sydöstra Rotarydistriktet i Sverige, Dr Borner, samt den till Visby inflyttade kapten Lars G. Biörkman, med ett förflutet i Sollefteå Rotaryklubb. Kapten Biörkman kom att bli klubbens förste sekreterare och deltog i vår klubbs 50-årsjubileum, som ende kvarvarande chartermedlem.
Den 3 mars 1953 håller klubben sitt första sammanträde på Stadshotellet i Visby, under ordförandeskap av landshövding Åke Hovgard, varvid klubben formellt bildas. 18 män var närvarande vid detta tillfälle och starttiden var kl 19.00. Klubben avsåg från början att ha sina sammanträden på kvällstid, frånsett perioden 15/6 - 15/8 då man skulle träffas 12.30. Emellertid, redan 7 september 1953 ändras dessa tider till att bli 12.15, frånsett tredje måndagen i månaden då man skulle ha kvällssammanträde med start kl 19.00.
Vid klubbens andra sammanträde den 16 mars ägnades tiden åt en diskussion om Rotarys vara eller icke vara. Dr Odén framförde sin skeptiska inställning till Rotary, varvid en livlig diskussion tog vid med följd att middagen fick ställas in. Vis av skadan beslutade man att nästa sammanträde skulle börja 18.30 för att inte äventyra middagen. Inträdesavgiften fastställdes till 50 kr och årsavgiften blev 60 kr. Under sammanträdet beslutades också om tillsättandet av en interimsstyrelse, bestående av biskop Anderberg, ordförande, kapten Biörkman, sekreterare och postmästare Benning, skattmästare. Man ville avvakta svar från samtliga tillfrågade innan man tillsatte en ordinarie styrelse. För att beveka en del tvehågsna sa biskop Anderberg: ”Kom ihåg, i Rotary är vi alla Du och bror”.
Vid tredje sammanträdet, 13/4 utses styrelsen, biskop Anderberg, president, konsul Wahlberg, vice president, kapten Biörkman, sekreterare, direktör Rollman, vice sekreterare, civilingenjör Lyttkens, klubbmästare och förvaltare Nilsson, ledamot. Titulaturen var viktig och i samtliga veckobrev från denna tid, skrivs alltid titeln ut på de män som omnämns.
Ganska tidigt bestämde man att charterfesten skulle hållas den 26/8 samma år, varvid en kommitté utsågs för att planera denna fest.
Den 26 augusti, festdagen, inleddes kl 9.00 med rundtur i Visby, under ledning av professor Johnny Roosval, därefter lunch kl 12.30 på Snäckgärdsbaden, högtidssammanträde i Visby Domkyrka. Biskop Anderberg höll här ett hälsningsanförande och professor Johnny Roosval ett föredrag om Gotlands medeltidshistoria. Högtidstal hölls av past govenor överläkare Borner. Högtidssammanträdet avslutades med psalmen Härlig är jorden. Klädsel vid högtidssammankomsten var högtidsdräkt med rotaryknapp som enda dekoration. Dessa knappar delades ut vid middagen, vilka kostade 7,50 kr.
Kl 19.45 startade middagen på Snäckgärdsbaden, vilken avslutades med dans. Tidigare under dagen hade ett telegram skickats till HM Konungen, vars svar lästes upp under middagen och löd: ”Mina hjärtliga lyckönskningar till den nya Rotaryklubben med tack för vänlig hälsning. Gustaf Adolf”. Kungen var en tämligen aktiv rotarian, medlem i Stockholms Rotaryklubb. Vid ett besök jag gjorde i denna klubb för ett antal år sedan, sa en äldre medlem till mig ”Man skall väl inte säga att det är skönt att kungen gick bort, men nu slipper vi i alla fall fläskpannkaka varje gång.” Denna maträtt var nämligen kungens favoriträtt och serverades därför regelbundet vid Stockholms Rotaryklubbs luncher.
Under dagen skickades även blommogram och välgångsönskningar till två av chartermedlemmarna, vilka på grund av sjukdom ej kunde närvara. Dessa var konsul C-G Björkander och länsveterinär Bror Andersson.
Dagen därpå, den 27:e augusti fortsatte programmet med bussutfärd på Gotland, lunch i Ljugarn. Priserna för dessa evenemang var 6 kr för rundtur i Visby, 9 kr för lunch på Snäckgärdsbaden, 27 kr för middagen på Snäckgärdbaden och 21 kr för bussutfärden på Gotland, inklusive lunch. Humana priser kan tyckas, men penningvärdet var ett annat då.
När jag själv kom med i Visby Rotaryklubb 1980, var jag i särklass yngst i klubben, 32 år. Idag är jag, avseende invalsår, den äldste i klubben. Häpnadsväckande tycker jag, men kanske inte ni andra. Länge trodde jag att jag var yngst i klubben, men ett studium av matrikeln som vi hade förr, visade att så inte var fallet. För all del, jag började ana oråd när det plötsligt stod SA vid mitt namn på namnlistan. Jag undrade vad det betydde, om man hade blivit något fint, men fick snart klart för mig att det betydde Senior Active, ett annat sätt att uttrycka att jag hade blivit gammal. Säg den glädje som varar! Dock måste jag säga att Rotary har givit mig väldigt mycket under de år jag har varit med, fantastiska föredrag, trevligt kamratskap och en fast punkt på måndagarna.
En möjlighet jag upptäckte tidigt var att besöka andra Rotaryklubbar, särskilt utomlands, vilket har varit oerhört givande. Första gången jag gjorde det var i början av 80-talet, då jag besökte London. London var sedan 60-talet ett ständigt återkommande resmål för mig. Har man som jag haft sin ”Sturm und Drangperiod” under 60-talet är det svårt att bortse från England och London. Beatles och Rolling Stones med flera grupper lockade stort och Carnaby Street i London var ju ett givet mål. Åter till mitt besök hos en Rotaryklubb i England. Rotaryklubben som jag besökte låg (ligger) i en mycket fashionabel förort till London, varför jag misstänkte att det var lämpligt att se proper ut. Club Blazer och ljusa byxor verkade bra, tyckte jag. Jag anlände, för ovanlighetens skull, i mycket god tid och stod utanför restaurangen där mötet skulle vara, varvid jag kunde observera de herrar som skulle till Rotarymötet. De kom uteslutande åkandes i Rolls Royce- och Bentleybilar, alla med privatchaufför. Detta bekymrade mig inte, men väl klädseln hos dessa herrar. De enklast klädda hade mörk kostym, några kom i jackett, andra i citydress. Plötsligt kände jag mig lite väl enkelt klädd. Nåväl, jag gick in och fick hälsa på presidenten, en mycket distingerad gentleman i citydress. Han kastade en snabb blick på min klädsel, men sa ingenting, varför jag ursäktade mig med orden att jag möjligen var ”slightly underdressed”. Presidenten svarade ”Don´t worry, you are a young man and besides that, you are from Sweden”.
Mötet inleddes med ansenliga mängder whiskey, för att sedan fortsätta med lunchen. Dagens föredragshållare var en kvinna, vilket presidenten gjorde en stor sak av, då kvinnor normalt inte kom till Rotarys sammankomster. Emellertid, denna kvinna placerades närmast presidenten, vilken stående vid sin plats hälsade oss välkomna och då särskilt den kvinnliga föredragshållaren och mig. Om mig sa han att jag var en ung man från Sverige och övriga herrar nickade som om de därmed fick förklarat för sig min avvikande klädsel. När presidenten slutligen sätter sig ner hörs ett kraftigt ljud, som när någon släpper väder med besked. Kvinnan vid sidan om presidenten stelnade till, men presidenten reste sig lugnt upp, tog upp ett föremål från sin stol och höll upp det samma sägandes ” I know who it was”. Det var en sk pruttkudde! Under lunchen observerade jag en äldre gentleman krypande på golvet mot presidentens bord. Den krypande mannen tecknade åt mig att hålla tyst och jag undrade givetvis vad han höll på med. Jag förstod senare när presidenten skulle resa sig upp och överlåta ordet åt den kvinnliga föredragshållaren. Han föll nämligen över bordet, då den krypande mannen hade knutit ihop hans skosnören. Vid intagandet av kaffet efter maten, flöt diverse insekter, flugor, spindlar mm upp i kopparna. Det var insekter gjorda av plast, inbakade i sockerbitarna. Denna klubb älskade pratical jokes, vilket var en så härlig kontrast mot dessa herrars extremt eleganta yttre. För mig är det ett oförglömligt minne. I Rotary kan allt hända.
Detta jubileum är det femte jag har varit med om i Visby Rotaryklubb, nämligen 30- 40- 50 -60- och nu 70-årsjubileum. 30- och 40-årsjubileerna var ganska blygsamma, men dock uppmärksammades de jämna åren. Huruvida jag kommer att närvara vid ytterligare ett jubileum, 80-årsjubileet, får framtiden utvisa. Osvuret är väl bäst antar jag, men å andra sidan, ont krut förgås inte så lätt, så vem vet?
Lars Andersson